guldkorn i vardagssanden
jag har börjat funderat, alltså verkligen funderat för mycket.
började läsa min farmors memoarer för några dagar sen & jag kan bara säga oj, vad det berör mig. jag tänker på allt hon/människor omkring henne kunnat gjort, ställen hon har kunnat åka till, människor hon inte hade träffat. allt hänger ihop, när jag läser om hennes val, tillexempel. hennes mamma i sin tur, hon blev kär i en speleman, hon fick ett barn med honom sen åkte han till amerika, han skickade biljetter till dem för att åka efter till honom. efter några dagars fundering om hon skulle åka till mannen hon älskade eller stanna med sin familj så bestämde hon sig för att stanna, hade hon bestämt sig för att åka så hade hon som hon beskrev (åkt med det stora skeppet som slog i ett isberg som sedan sjönk till botten, titanic hette visst båten) så hade inte jag suttit här idag.
hon blev istället tillsammans med en man hon inte tyckte om, men han var snäll mot henne, men hon va olycklig & flickan som hon fick med han som åkte till amerika dog,
hur mycket människor, släktingar innan mig har styrt mitt liv skrämmer mig. får lite ångest när jag tänker på hur allt hänger ihop, att allt egentligen är en slump, att jag är en stor slump.
allt hon skriver är så otroligt, från hennes första dagboksblad, hennes första dag i skolan, första kyssen, första kärleken, till när hon träffade farfar, tills pappa föddes, tills vi föddes.
alla platser hon beskriver nere i småland, är samma platser som jag tultat runt på som barn & som vuxen.
hon imponerar verkligen på mig & jag är så otroligt glad att hon tog sig tid att skriva i hela sitt liv för att berätta saker som verkligen betyder för dom som lever efter henne.
min farmor dog i bröstcancer när jag var runt ett år så jag lärde aldrig känna henne, men det känns som jag gör det nu.
förövrigt så har jag druckit vin med hanna så jag är lite sentimental ikväll, my bad :)
började läsa min farmors memoarer för några dagar sen & jag kan bara säga oj, vad det berör mig. jag tänker på allt hon/människor omkring henne kunnat gjort, ställen hon har kunnat åka till, människor hon inte hade träffat. allt hänger ihop, när jag läser om hennes val, tillexempel. hennes mamma i sin tur, hon blev kär i en speleman, hon fick ett barn med honom sen åkte han till amerika, han skickade biljetter till dem för att åka efter till honom. efter några dagars fundering om hon skulle åka till mannen hon älskade eller stanna med sin familj så bestämde hon sig för att stanna, hade hon bestämt sig för att åka så hade hon som hon beskrev (åkt med det stora skeppet som slog i ett isberg som sedan sjönk till botten, titanic hette visst båten) så hade inte jag suttit här idag.
hon blev istället tillsammans med en man hon inte tyckte om, men han var snäll mot henne, men hon va olycklig & flickan som hon fick med han som åkte till amerika dog,
hur mycket människor, släktingar innan mig har styrt mitt liv skrämmer mig. får lite ångest när jag tänker på hur allt hänger ihop, att allt egentligen är en slump, att jag är en stor slump.
allt hon skriver är så otroligt, från hennes första dagboksblad, hennes första dag i skolan, första kyssen, första kärleken, till när hon träffade farfar, tills pappa föddes, tills vi föddes.
alla platser hon beskriver nere i småland, är samma platser som jag tultat runt på som barn & som vuxen.
hon imponerar verkligen på mig & jag är så otroligt glad att hon tog sig tid att skriva i hela sitt liv för att berätta saker som verkligen betyder för dom som lever efter henne.
min farmor dog i bröstcancer när jag var runt ett år så jag lärde aldrig känna henne, men det känns som jag gör det nu.
förövrigt så har jag druckit vin med hanna så jag är lite sentimental ikväll, my bad :)
Kommentarer
Trackback
